Om boken: år / Tydligt urban fantasy med en noir-lutning. "En mörk nattstad där monster osynliga för vanliga människor har bosatt sig. Det är synd att jag bara en höst var ovanlig och kunde se dem. Det är också synd att de kunde se mig på samma sätt. Och om det inte vore för den andra – min livvakt, min mentor och min fångvaktare – hade jag kanske aldrig överlevt den hösten.” Höst. november. Det är kallt... "Kort sagt. Jag tog in pistolen i lägenheten. Han tog fram ett bröd, bröt av den välstekta sidan, slet sönder kartongen på ett paket kefir med tänderna och utan att ta av sig skorna eller klä av sig åt han liksom middag, stående vid fönstret i köket . Jag tände inte ljuset i rummet. Detta är en viktig punkt. Sedan tog han pistolen i sina händer, tog av säkerhetsanordningen och... stoppade pipan i munnen. En munter lösning på höstens problem och depression planerades. "Bara försök," hörde jag en tyst men väldigt verklig röst bakom mig. Jag ryckte till. Pistolen föll ur hans händer. I det ögonblicket åskade det... Jag trodde inte att det skulle vara så högt. Jag förstod fortfarande inte vad som var mer rädd - skottet eller rösten. De svor från rummet. Jag hörde knarrandet från golvbrädorna och ut i ljuset i korridoren... en lång, mörkhårig, rundhårig kille kom ut. Han tittade på mig (det var då jag blev riktigt rädd). "Tyst", sa han medan han andades ut. - Tyst. Jag är den andra. Och ett annat liv har börjat för dig.»